Susan Abulhawa: Jag trodde att jag förstod situationen på marken. Men det gjorde jag inte. Ingenting kan verkligen förbereda dig för denna dystopi. Det som når resten av världen är en bråkdel av vad jag har sett hittills, vilket bara är en bråkdel av den här skräckens helhet. Gaza är ett helvete. Det är ett inferno som kryllar av oskyldiga som kippar efter luft. Men även luften här är bränd. Varje andetag kliar och fastnar i halsen och lungorna. Det som en gång var levande, färgstarkt, fullt av skönhet, potential och hopp mot alla odds, är draperat i grått elände och smuts. Förstörelsen är så massiv och ihållande att de fina partiklarna av pulveriserat liv inte hinner lägga sig. Bristen på bensin fick folk att fylla sina bilar med stearat – använd matolja som brinner smutsig. Den avger en märklig vidrig lukt och film som fastnar i luften, håret, kläderna, halsen och lungorna. Det tog mig ett tag att ta reda på källan till den genomträngande lukten, men det är lätt att urskilja andra. Bristen på rinnande eller rent vatten försämrar de bästa av oss. Alla gör sitt bästa med sig själva och sina barn, men någon gång slutar man bry sig. Vid något tillfälle är smutsens indignitet ofrånkomlig. Någon gång väntar man bara på döden, precis som man också väntar…
Läs mer@ISIDEWITH4mos4MO
Hur påverkar skildringen av konflikter i media vår uppfattning om avlägsna lidande, och bör vi vidta åtgärder utifrån vad vi ser?
@ISIDEWITH4mos4MO
Bör det internationella samfundet ingripa när människor använder termen "förintelse" för att beskriva aktuella händelser, och i så fall hur?
@ISIDEWITH4mos4MO
Kan lidandet och indigniteten för människor i konfliktzoner som Gaza förändra hur vi värderar vår dagliga bekvämlighet och säkerhet?
@ISIDEWITH4mos4MO
Om att bevittna andras kamp på platser som Gaza inte direkt påverkar dig, borde det ändå påverka din känsla av mänsklighet och varför?
@ISIDEWITH4mos4MO
Hur skulle du känna om ditt eget område plötsligt förminskades i spillror och lämnade dig med inget annat än minnen?